Ut i det blå

De senaste åren har jag vid flera tillfällen

blivit förhindrad att genomföra planerade saker.

 

För att inte riskera detta har jag inte planerat

så mycket de här åren.

 

Dock har jag tagit en veckas semester och

  tillsammans med Diana åkt till Ama och Anders.

 

Så var det tänkt även i år, samma tid och samma plats.

 

Det har de senaste åren funnits mer eller mindre

lämpliga tillfällen att åka iväg eller på annat sätt

vara otillgänlig

 

Nu närmar sig årets resa med stormsteg och

aldrig har det varit "olämpligare" att åka.

 

Ni må tro att jag har slitit mitt hår, ransakat mitt

samvete, vägt för och emot.

 

Jag har frågat alla möjliga och omöjliga om

hur jag ska göra. Åka eller inte åka.

 

 

Alla har sagt i stort sett samma sak

 

Du måste åka.

 

Naturligtvis har även frågat min mor
(vilket jag gjort många gånger de senaste månaderna)

 

"Åk iväg ha roligt, vila upp dig och ta hand om dig"

 

 

"Jag lovar att vänta på dig.... "

 

 

Därför har jag bestämt att åka iväg, ladda batterierna,

vila, skratta, äta och dricka gott.

Vara väldigt otillgänglig.

 

Dock kommer jag att överlåta bloggandet åt

mitt sällskap.

 

 

Ibland känns det extra svårt "lämna", men det kan ju också vara ett sätt hämta styrka och kraft. Mellan raderna förstår jag att livet är lite tufft just nu.. kram

Det ska bli sååå kul att ni kommer hit igen! Största kramen till dig!
<3 <3 <3

Jag förstår hur du känner....men jag tror din fina mamma är ärlig när hon säger att du ska åka iväg och ha roligt :) Du behöver absolut detta!
Stor kram ♥

Lyssna på din fina mamma du. Åk i väg bara.
Kramkram från mig!

♥

Klart du ska åka och lyssna du på din kloka mamma!
Men, jag förstår dig!
Släpp nu loss och ha skoj den där veckan, du behöver ladda batterierna!!!
Kramkramelikramkram ♥

Jag tycker att du gör helt rätt i att åka. Vi hamnade i en liknande situation när min pappa var svårt sjuk men vi åkte. Även han insisterade...

Kram och ha en riktigt härlig resa. Ta gärna ett bad för mig med!

Härlig bild på mormor!

Jag förstår ditt dilemma! Men jag håller med om att du ska åka, ta hand om dig själv, koppla av, springa maraton, dricka vin och umgås med härliga människor.
Jag önskar dig/er en helt fantastisk resa och håller tummarna för att du verkligen kan koppla av och bara njuta.
Många kramar.

Precis samma situation var jag i för två år sedan när vi planerat bila ner till Spanien för att vara där en månad. Då var jag så slut av alla sjukhusbesök och vårdplaner för far, som jag inte trodde ett dugg på, så efter mycket övervägande åkte vi. Syster fick ta hand om både det ena och det andra, medan jag laddade om batterierna!
Ibland måste man bara tänka på sig själv för att kunna hjälpa och stötta andra.
Helt klart ska du åka och njuta av dagarna!
Kram M.E

Snaaaaart är ni här! Längtar!

Kram och gomorron där på flyget :-)

PS: Det FINNS wiffi, men jag jag antar att ni vilar er i form :-)

Ha nu en riktigt härlig vecka i Torre :)

Hon är så fin, din mamma!
Klart att du ska åka.
Men...du ska väl blogga också. Jag vill se ALLT det ni gör!
Kram!

Finaste mamma, hon vill dig så väl, för så är det med mammor. Hoppas du kommer kunna slappna av och njuta, och det tror jag att du kommer att göra i det sällskapet.
Du behöver inte tänka på bloggen, dotra får uppdatera oss om hur ni har det..**
Många varma kramar♥

Gomorron! Idag får du fota lite mer och avbryta bloggskolket... ;-)
Kram

Vill se mer mojito idag :)
Hoppas ni njuter har det bra!
Kram

Klokt beslut att åka men beslutet att låta ditt sällskap blogga var nog inte så klokt!
Jag vill ju se saker ur DITT perspektiv! JU!!!
Kram

Jag såg allt att du tog en hel del bilder igår...

Gomorron! :-)

Kom nu upp från köksgolvet och blogga! :)