Jaxon

 

Syster Yster har hunden Bella och katten Jaxon.

 

Den senare är en ganska mysig figur som mest brukar

 hålla sig i bakgrunden.

 

Ibland kommer han fram för att kolla läget

 och kanske bli klappad lite bakom öronen.

 

När jag besökte Yster senast höll Jaxon sig väldigt nära mig.

 

 

Kanske törstade han efter uppmärksamhet nu när matte

 varit borta några dagar och Bella såg till att få all hennes uppmärksamhet.

 

Jag klappade och kliade, pratade och kliade.

 

Till slut var det lika bra att bli bästisar på riktigt:

 

 

Det var jättemysigt men jag undrar;

Om Sigge var stor, vad är då Jaxon?

 

Jo, resultatet om man låter en maine coon och en ragdoll umgås allt för intimt!

 

Bästisar eller partners? Har för mig att moster sagt att han är en... eh... herre med mycket känslor. :)

Liten är han verkligen inte! Frågan är vad som finns under all päls. :)

Guuud, vilken bjässe! Här går det nog inte att skylla på anlag bara utan en diet krävs också!

Trevligt att ni kom bra överens i alla fall ;-)

Kram

Det ser så mysigt ut! Gah, nu blev jag väldigt djursugen igen!

Haha! Ni gillar inte småkatter du och syrran, va? Jösses vilken bjässe... :-)

Nu har du sådär konstiga tider i bloggen igen. Jag blir alldeles förvirrad ju! :-)

Aha, det förklarar saken. Obalans i ett organ ger gärna övervikt hos djur. Men så länge de lever ett bra liv är man tacksamma. Miss E medicinerar för sitt urinläckage och är enligt experterna "lite lös i hullet"!

Kram

Rädda Jaxon =döda Batman?

Du milde vilken stor katt! Jaxon passar denne herre perfekt då.
Jag känner en bjässehund som också heter Jaxon! Kan det bero på namnet att dom blir bjässar!?

Haha! Vilken liten kissekatt....Nästan lika liten som Sigge ;)
Men det såg mysigt ut där ni satt och kramades i fåtöljen!
Kram