Upp i det blå
Haha! Du är inte lite tjurig över det där huset... ;)
Nåväl, jag är glad att du inte gav dig upp i bygghissen, jag hade fått skrapa mammarester från marken efter det misstänker jag.
Nja, men alltså, man blir ju mer yr av att titta uppåt än neråt!
Förstår hur du tänker om "dårarna" kring din koloni. Men jag tror i alla fall inte att de kommer att störa dig och dina kolonigrannar. De har nog helt annat att fokusera på.
Såg ett inslag om det på TV och tänkte på dig när jag såg kolonierna på andra sidan. Jag hade definitivt stannat på marken jag med.
På tal om "upp", så har jag alltid varit den som inte vågat mig "upp" tillräckligt.
Jag fick stå på landbacken, titta uppåt på de som vågade. Som t.ex. i stadshustornet i Sthlm och en massa andra uppåtgående.
Minns en gång i Lissabon, där vid Kristusgestalten. Jag, sonen och min dåvarande man. Det var hiss upp, det var långt upp, jag vågade inte... men sen, efter mycket om och men med mig själv, ja då jäklar alltså, ja, då skulle jag upp! Jag stod i kö där vid hissen, hade alla helvetes kval, men jag gick in, blundade, tog mig upp...
Samma är det med att "krypa in" i grottor, då får jag panik! Måste se ljuset, ingången/utgången för att våga mig in. En "löjligt" grej (enl. min dåvarande man) är att jag nästan får panik där på ett bildäck på en färja. När man måste sätta sig i bilen en stund innan avgång. Då kan jag fan inte andas alltså! Om bilen inte är parkerad på ett ställe där utgången syns...
Den där dåvarande mannen har jag alltså inte kvar, som du förstår. Tack och lov!
Fobier, av vilka slag som helst, är inget man bestämmer sig för att ha. Att sen få en massa skit från den man lever tillsammans med då är det bara att tacka och ta farväl.
Jag gör oxå helst som både Fredinand och du - stannar på marken och luktar på blommorna! :)
Kram ♥
Det gör du klokt i för så hade jag också gjort! Fast jag inte ser höjden är jag dock höjdrädd... Det sitter nog inte bara i ögonen ;)
Haha jag kommer väl ihåg när jag var på Gröna Lund med de första två barnen och mannen och vi alla åkte parisehjulet och jösses vad läskigt det var. Själv satt jag på golvet i korgen och längtade efter att turen skulle ta slut :) Nu hedanefter åker jag på min höjd nyckelpiggan...
Haha nu kom jag visst ihåg en annan händelse som jag gav mig in på! Hoppa falmskärmshopp tandemhopp på 4000 meters höjd haha
Kram kram Carina
Svar: jag försökte trycka på länken men den var inte gjord för mobiltelefoner och jag bloggar via min Iphone...
Men Eiffeltornet har jag varit uppe i! Märkligt, det är liksom olika det där när man kan och vågar. Satt på näst högsta "våningen", åt och hade det gott. Några andra skulle upp allra överst, jag försökte, där på trappan utanför, men då var det liksom stopp. Kände hur det svajade...
Fast det är nog helt fantastisk utsikt där uppe :-)
Är du höjdrädd eller tycker du bara illa om just det där huset? Åka bygghiss är kanske inte så kul. Huset ser trist ut..
Dumma hus! Fånigt att bygga ett hus precis där! Eller hur? ;)
Ja jag smörar lite nu som en liten ursäkt för alla mina skön- *host* sjungande kommentarer i förra inlägget. Inläggen försvann, trodde jag. För jag såg dom inte. Men det gjorde dom tydligen inte.
Förresten vilken dum dator du har som tar mina sånger som spam! Så illa lät det faktiskt inte. Faktiskt! ;)
Kram
Jösses vilket hus! Finns inte många av den sorten här där jag bor kan jag säga, fniss.
Fegis! Klart du skulle ha åkt upp! Jag såg ju hur modig du var på Santa Barbara. Eller förresten. När jag tänker efter så var det nog likaså bra att du lät bli...
:-)
