Äpplet faller inte långt
Det här ju familjens senaste tillskott
Oliver tre år (vid fototillfället)
och Vinston 1½ (vid fototillfället)
Det är inte svårt att gissa vem som är deras farfar...
Speciellt inte om man kollar det här fotot som
jag hittade bland morsans papper.
Yster är född -62 så jag bör vara dryga fem år här och bror min tre.
Och nog syns det att jag är farfars syster också???
Streck i räkningen
Igår sa min chef
"jag godkänner inte nån sjukskrivning för förkylning
förrän du har börjat använda strumpor!"
Det tycker jag var dumt, för jag hade planerat ett par dagar
i soffan tillsammans med
som verkligen bränner på hyllan!
Vad ska man tro?
Igår förmiddag satt jag på balkongen.
En fönsterdörr var helt öppen och jag njöt av
såväl den friska luften som tystnaden utanför.
Funderar lite på den tomma lägenheten,
om vi slängde nåt som vi borde sparat, om hur
fortsättningen kommer att se ut, om hur nöjd jag
ändå är över att den här biten är över.
Plötsligt börjar gråsparvarna på hustaket
framför mig att tjattra.
Hela gänget tittade åt mitt håll och det var
uppenbart att de ville ha min uppmärksamhet.
(Jag erkänner att jag har begått ett brott mot föreningens
regler: det har hänt att jag gett dem en brödbit eller så)
Nåväl, efter en stund blir det nödvändigt att besöka damrummet.
Döm om min förvåning när jag återvänder till balkongen.
Jag har fått sällskap!
Så nära en blåmes man kan komma!
Tro vad du vill men jag väljer (för min egen sinnesros skull)
att ta det här som ett tecken på att vi gjort allt rätt när vi
tömde lägenheten.
Jag blev så tagen av vårt möte att jag helt
glömde att gå och hämta
men det kanske kommer fler tillfällen.
Är det här inlägget något kryptiskt?
Förklaring?
Min mor "lovade" att efter sin död ge sig tillkänna
genom att hälsa på som en blåmes som ville ha guldnougat.
Hon sa detta med ett leende på läpparna, ett skratt på lut
och med glimten i ögat.
Puh
Det är knappt jag tror det är sant men
nu är lägenheten tömd.
Yster gjorde ett enormt jobb i fredags och igår
var det bror min och jag som tog oss an det lilla sista.
Efter möte i veckan med mäklaren får vi veta
om boningen därmed är ett avslutat kapitel för vår del.
Eller om vi ska lägga ner tid (och pengar) på en
mycket välbehövlig uppfräschning.
Hur som helst anar jag ljuset i tunneln!
Copycat inlägg nr ......
Tyckte att dotterns "efit" inlägg var himla kul!
Så kul att jag var tvungen att fråga henne vad "efit" egentligen är för nåt.
Ett foto i timmen - och hon gav mig t om tillåtelse
att stjäla ämnet till blogget.
Så här kan alltså min dag se ut
(de små bilderna är klickbara ifall du är
riktigt intresseradalternativt nyfiken)
Klockan är c:a 6.15 och jag är först på plats
ingen aktivitet alls 
Ljuset tänds och folk börjar ramla in
Efter en knapp timmes samling är det full fart
Ett par timmars full fart betyder att man måste fylla
på med lite energin (även kallat frukost)
och frisk luft då och då.
Alla koppar kaffe kräver ett besök på damrummet ibland
Därefter fortsätter aktiviteterna
(det går hyfsat trots en otroligt irriterande räknare... )
Magen har går lite före klockan men vips är det lunchdags
Nej, jag är inte ensam vid lunchen, de andra kommer
snart instormande.
Till lunchen hör en nypa luft
ett, kanske två besök för att pudra näsan
Eftermiddagen segar sig fram framför datorn
blicken dras allt oftare åt
Först in - först ut!
Nu är detta långa inlägg slut!
På pricken
Häromdagen fick jag faktiskt tummarna ur .....
och köpte nya mattor till köket.
Visserligen var det lättstädat utan mattor
men det såg himla kalt och trist ut utan.
På pricken.
Jag lyckades till och med matcha mattan
med bordsduken.
Eller inte....
Som tur är det superbilliga (och kvalité därefter) mattor
för jag lyckades tappa en tallrik spagetti med köttfärssås
dagen efter inköpet.
Det var bara att byta ut den mot en ännu nyare.
Som jag såg det....
Tack för alla roliga "syner".
Det finns ju inget rätt eller fel,
bara olika fantasier.
Det här såg jag!
Rapport från en soffa
Efter en söndag i "drömmarnas land" har
vardagen tagit vid men inte har min ork,
fantasi, energi, lust kommit tillbaka.
Varje gång jag säger "skärp dig" till mig själv
blir jag allt mer trotsig och overksam.
Det är frustrerande och tärande.
Jag har inga uppslag till blogginlägg eftersom
det inte händer så mycket.
I alla fall inte som jag registrerar....
Jo, förresten:
Att studera moln är ett sätt att trigga igång
fantasin lite....
Har du samma livliga fantasi som jag?
Då ser du vad jag ser där uppe i det blå!
Tre steg fram
Just nu är det inga problem att hitta
sysselsättning på lördagarna.
Den här gången hann vi med ytterligare fyra rundor
till återvinningscentralen och lika många till Erikshjälpen.
Det är ett himla tempo eftersom båda stänger kl 14.
För varje gång vi är i lägenheten blir det lättare
att röja och skiljas från alla saker.
Dock är det jobbigt att möta grannar som med tårar
i ögonen berättar hur mycket de saknar henne.
I lördags fick närmaste grannen komma och välja en
minnessak, tacksamheten var enorm.
Trots att röjningen går lättare upptäcker man nya saker
varje gång och nya saker får följa med hem.
varje gång och nya saker får följa med hem.
Den här gången hittade jag ett kärt minne:
Resedagboken som jag gjorde efter vår resa
Jag har satt in bilder och
skrivit dagbok varje dag.
Och skrivit fakta om sevärdheter och annat smått och gott.
Jag är ganska stolt över mitt "verk" och kan, så här i efterhand,
tycka att man borde göra så här lite oftare.
tycka att man borde göra så här lite oftare.
Nackdelen (?) nu var att jag tillbringade största delen
av söndagen i Paris och på andra platser jag besökt.
Lättroad
Det här med appar är nåt som fascinerar mig.
Kan man få för många?
Nyligen fick jag tips om en som just nu är
väldigt spännande.
Snart finns det inget hemligt eller okänt kvar på,
eller för den del över, jorden.
Kolla vad jag kollar på:
Lugnt och fridfullt lite norrut?
Jag håller koll på vad som händer uppe i det blå!
Undras vad som händer här hemmavid:
Hm, lite bökigt där över Köpenhamn.
Vad händer ute världen tro?
Utanför Englands kust cirkulerar några helikoptrar
Men i/på/över London är det liv i luckan:
För att inte tala om det här
Innan jag ska ut och flyga nästa gång tänker jag avinstallera appen.
Tror inte jag vill veta precis vad som händer omkring mig....
Redan här
Tiden går fort,
Vare sig om man vill eller inte.
Om är lycklig eller nåt annat.
Detta faktum bygger jag på dagens observation:
Tittar du riktigt noga ser du vad det är!
Om inte får du ytterligare hjälp här
Julen har börjat sitt intåg i butikerna!
Tiden går fort!
Två steg fram....
Tack alla söta, snälla, rara, omtänksamma och gulliga
hälsningar, uppmuntran, tankar och värmande ord!
Det är inte "bäst" men bättre här hos mig.
Min "comeback" kommer att gå sakta men säkert
Då och då tittar jag in hos er för att hålla mig
någorlunda uppdaterad.
Kommenterandet kommer i nästa steg.
Förutom jobbet så är jag fullt upptagen med
att se hur mina apelsinblommor utvecklas:
det lär ta tid för blommorna är många
och utvecklingen går inte fort.
Men jag är åtminstone på rätt väg i min "utveckling"
Puss
Min bubbla
Tänk dig att du lever inne i en ostkupa.
Du ser hur människor talar till dig men
hör inte vad de säger. Orden når inte fram.
Du ser vad människor gör men deltar inte.
Syret som ger energi är begränsat så det gäller att
spara på krafterna till det "nödvändiga".
Till det nödvändiga, hör (tydligen) jobbet.
Klockan fem varje morgon är batteriet laddat
för nio timmar framåt.
Det vardagliga som att laga mat, diska,
klippa gräsmattan osv är ofta övermäktigt.
Din lust räcker inte till att göra saker själv utan du
lever ditt liv genom andras ansträngningar.
Läser böcker, följer bloggar etc.
Du tittar på skräpprogram på tv:n för de kräver inget av dig.
Ibland lyfts locket på kupan och nån drar dig ut.
Oftast spjärnar du emot och hittar på ursäkter.
Du känner inte igen dig själv, den här personen
Visserligen har du aldrig varit super flexibel men
ändå inte så här lamslagen.
Då och då hörs hissmusik i kupan,
alltid samma plågsamma låt.
"Där borta vid pilen har jag lagt min far
En anonym urna är allt som finns kvar
Av den som förstod mig, när jag var till besvär
Trots all den kärlek fanns jag ej där
Jag önskar jag stannat, jag skulle blitt kvar
Den sista stunden, det borde vart jag, och min far"
En anonym urna är allt som finns kvar
Av den som förstod mig, när jag var till besvär
Trots all den kärlek fanns jag ej där
Jag önskar jag stannat, jag skulle blitt kvar
Den sista stunden, det borde vart jag, och min far"
Ostkupan är min bubbla just nu.
Bloggvärlden är den bästa av världar för mig!
Den har gett mig så mycket.
Vänner, bekanta, uppmuntran, tips, äventyr och upplevelser.
Vänner, bekanta, uppmuntran, tips, äventyr och upplevelser.
Att avstå detta och lägga av är inte aktuellt och jag vet
att ni har överseende med att jag inte är så aktiv här just nu.
Eftersom ett av mina "projekt" har börjat röra
på sig en liten aning så ser jag ljuset i tunneln
långt där borta!
Vi hörs nästa gång!
Mustigt
Jag tänkte ligga lite lågt här i bloggen ett tag.
Mina tre projekt....
Morsans lägenhet
Min kolonistuga
Röran på jobbet
.... tar musten ur mig.
Och ändå blir ingenting gjort
förutom timmarna på jobbet.
Ska försöka samla mig och hitta
såväl lust som ork.
Till både det ena och det andra.
Vi hörs och ses!
CSI Hbg
Inget undgår min skarpa blick.
(Ok, jag ser inte så bra utan hjälpmedel)
Eller min nyfikenhet för konstigheter
(tänker inte definiera vad jag menar)
När jag gjorde en liten paus i tangenttryckandet på jobb
och begav mig ut för att få en nypa "frisk luft"
Vad är det som ligger där på marken?
En benknota!?!!
Någon har dött här (det är ju ganska uppenbart)
men hur har det gått till?
Inte långt från fynden finns en ledtråd
Gissa bajset!
Jag har ingen aning och här slutar min karriär på/hos CSI Hbg.
När jag ser gamarna olyckskorparna spana där i fjärran
reser sig håret i nacken och jag lägger benen på ryggen...
Find it
En av mina vinster från lördagens tärningsspel
var spelet "Find it".
Genom att skaka burken med småbitarna ska du
hitta så många sportsaker som möjligt.
Skaka, skaka
och visp dyker en hantel och en tennisboll upp!
Det är noga att du för protokoll över dina fynd
Ett totalt meningslöst spel men alldeles utmärkt
en söndag då det blåste och regnade utomhus.
Och när söndagens lördagens kräftor, eller nåt,
gjorde sig påminda då och då
Hej.....
Mobilväckaren ringde 7.30 imorse
vilket var lika obarmhärtigt som onödigt.
Jag somnade vid 3-tiden och vid 5 ringde "vanliga" väckaren.
Nån klantskalle hade av rutin satt igång funktionen
vid sänggåendet.
Sen var det omöjligt att somna om för vet ni vad?
Jag var på kräftskiva igår!
Mat fanns i riklig mängd och var riktigt god
All credit till värdinnan men kvalitén på skaldjuren var
nog lite si och så...
Riktigt döda var de nog inte för oj vad de springer
runt i hela kroppen just nu!
Däremot drack hon dem.
Okej, hon trodde det var Bailey i glaset....
Tärningsspelet är ett självklart inslag när vi alla träffas
och den här gången tror jag att alla fick en vinst med sig hem.
mina farhågor att jag skulle missa matchen kom på skam...
Om en stund ska jag hämta tvätten som är både ren och torr.
Bilen får nog vila i dag - också!
Party
Ikväll ska jag på fest minsann!
För en gångs skull tänkte jag låta bilen bli hemma.
Så idag ligger jag i hårdträning.
Vad gäller att sätta tonerna rätt alltså:
(Mel: Blommig falukorv)
Vi vill ha starka snapsar till var klo – mamma.
Nåt annat vill vi inte ha.
Vi älskar Svart Vinbärs och Skåne och en Herrgård.
och vodkan den med lingonsmak.
Bäsk – gör oss så sälla.
Pors – gör oss så snälla.
Reimersholms är härligt läbbigt.
Vi vill ha starka snapsar till var klo – mamma.
Nåt annat vill vi inte ha.
Badabidibabba.
Nåt annat vill vi inte ha.
Badabidibabba.
Nåt annat vill vi i-inte haaaaaaa!!!
Om det blir nåt inlägg i morgon så blir det
inte till morgonkaffet!
Hm
Igår kväll satt jag på min kära balkong
och filosoferade.
Det hann bli mörkt medan jag satt där
och det blev ännu mysigare där ute.
Det är exakt det här jag gillar med hösten, den här
kvällen var en försmak av vad som väntar.
Jag vill inte ta ut nåt i förskott och så för att förhindra att
höstkänslan redan infinner sig tog jag ett foto med blixt också:
och då infann sig nåt helt annat....
Är det bara jag som ser det som inte finns på riktigt?
Eller är jag en urusel fotograf (alla tio bilderna blev likadana :) )
Prisvärt
Måste berätta att jag nu fått ett andra pris
på en ny kolonistuga.
Det här var c:a 25% lägre än förra leverantörens!!!
Nu börjar det ljusna vad gäller kostnadsbiten.
Dags att hitta lusten och orken att ta mig an planering,
bemanning, bygglov och annat praktiskt.
Vill så gärna ha en stuga nästa sommar ju!
Förtydligande
Gårdagens inlägg var inte menat som nån pekpinne
eller nåt moralinlägg.
Inte meningen att ge någon dåligt samvete eller så.
Jag skrev det lite för mig själv för att inte glömma
och för att jag just nu är inne i en tuff period.
Och påminnas om att "det finns alltid de som har det värre"
På grund av min mors handikapp och hur hon hanterade
det lärde vi oss att inte gnälla för "minsta lilla".
Det var ändå ingen som lyssnade .
Det tar jag igen med råge nu.
Jag har ganska hög smärttröskel men naturligtvis
gnäller jag numera.
Allra, allra helst om nån lyssnar och "tycker synd om".
När vi syskon var unga fick min mor tips om att
det fanns specialskor och hon besökte en ortoped.
Tyvärr var dessa "hjälpmedel" inte subventionerade på stenåldern
och hon hade inte råd att lägga så mycket pengar på sig själv.
Hon förlikade sig med "slöfsorna" men allt eftersom åren
har gått blev de allt svårare att få tag på.
(en "slöfsa")
Det var nämligen bara ett enda fabrikat som fungerade
"Gunilla" heter modellen.
De sista åren kunde vi bara hitta dem på Domus i
Kristianstad som faktiskt tog hem två par varje år
bara för hennes skull.
Summa summarium:
Ni kommer att höra mig gnälla över ömma tår, spik i foten etc.
Man måste ju lätta på trycket lite, lite ibland.
Somliga går i vanliga skor
När min mor var tre år drabbades hon av polio.
Resten av livet levde hon sedan med en deformerad högerfot och benet
var mycket kortare än det vänstra och i stort sett utan muskler.
var mycket kortare än det vänstra och i stort sett utan muskler.
Först på äldre dar började hon använda krycka, så förutom en lätt
hälta och att hon inte kunde springa ikapp oss när vi hittat på
bus fanns bara en sak som avslöjade att allt inte stod rätt till.
Nämligen hennes skor.
Hon kunde inte ta ett steg utan sina skor och
det var bara en enda modell som fungerade.
Oavsett väder, underlag eller årstid hade hon dessa på sig.
Aldrig nånsin hörde jag henne beklaga sitt öde.
Nån gång antydde hon att det var lite kallt om fötterna,
speciellt när snön nådde högt över skosulan.
Vid pensioneringsdags fick hon möjlighet att få anpassade skor.
Det var så dags, hennes kropp/höfter var slitna efter den
gångstil hon använt i hela sitt liv så hon blev aldrig
riktig vän med de här.Dammiga, nästan oanvända och så kommer det att förbli.
Mamma gick i konstiga skor och
mamma gick i trasiga skor.
Och jag klagar på skoskav och ömma tår.
I hear the whisper in the sky: "Get over it"
I know I should but show me how
