Tre steg fram

Just nu är det inga problem att hitta

sysselsättning på lördagarna.

 

Den här gången hann vi med ytterligare fyra rundor

till återvinningscentralen och lika många till Erikshjälpen.

 

Det är ett himla tempo eftersom båda stänger kl 14.

 

För varje gång vi är i lägenheten blir det lättare

att röja och skiljas från alla saker.

 

Dock är det jobbigt att möta grannar som med tårar

i ögonen berättar hur mycket de saknar henne.

 

I lördags fick närmaste grannen komma och välja en

minnessak, tacksamheten var enorm.

 

Trots att röjningen går lättare upptäcker man nya saker
varje gång och nya saker får följa med hem.

 

Den här gången hittade jag ett kärt minne:

 

 

Resedagboken som jag gjorde efter vår resa

 

 

Jag har satt in bilder och

 

 

 

skrivit dagbok varje dag.

 

Och skrivit fakta om sevärdheter och annat smått och gott.

 

Jag är ganska stolt över mitt "verk" och kan, så här i efterhand,
tycka att man borde göra så här lite oftare.

 

Nackdelen (?) nu var att jag tillbringade största delen

av söndagen i Paris och på andra platser jag besökt.

 

Nackdelen är onekligen att man lätt fastnar och fördjupar sig men jag förmodar och tror att det är en viktig del i sorgeprocessen. I alla fall känns det så...

Kram

Förstår att det dyker upp många minnen då ni nu går igenom allt. Men som du skriver så kan man plötsligt bli sittande med ett fint minne och då rinner tiden iväg...
Ha nu en fin Måndag.

Men oj vilken fin och ambitiöst fixad dagbok! Otroligt bra gjort. Fast visst är det lätt att fastna...

Gomorron! :-)

Det är nog bra för läkeprocessen att du fastnar och tar god tid på. Att bearbeta kräver tid och att tänka igenom minnen och upplevelser.
Och att sörja är bra. Låt det få ta tid!
Kram!

Det var en jättefin dagbok, och jag förstår mer än väl att du blev fast. Jag är likadan, och man blir sittande länge.
Kram vännen♥

Så fin dagbok! Men visst är det lätt att fastna i vissa saker när man håller på att sortera.
Förstår det var en jobbig dag!
Kram

Kul minne! Och ni hade en härlig roadtrip ihop där.
Jag måste helt klart bli bättre på att göra fotoböcker rent allmänt, trist att bara ha bilderna i datorn och telefonen ju.

Vilken skatt du hittade! Självklart måste man fastna ibland och minnas. Allt måste få ha och ta sin tid! Kramar

Jättefint att du hamnade där i tankarna och som jag hade i min blogg "Tankar tar tid" stämde ju gott på dig.
Ja, tänk vilket arbete man lade ner i fotoalbumen förr. Jag har också skrivit dagbok så där.
Varm kram ♥

Wow vilken häftig dagbok!!Vilken talang! Proffsigt!
Jag har aldrig kunnat göra så fin dagbok :)
Kram P ♥

Men vad fiffigt! Kul minne att ha kvar. Blir lätt att man glömmer, roligt att kunna gå tillbaka och minnas igen.

Inte hemma från Paris än? ;-)

Gomorron!

God morgon!

Så fint med grannarna som talar om att de saknar din mor. När far dog mötte jag en släkting på stan som talade om att det var ju det bästa som kunde hända med far, eftersom han satt på ett hem och det kunde ju inte vara ett värdigt liv! Jag blev så arg och ledsen över att en människa som umgåtts så mycket med far, kunde säga något så dumt. Hellre tårar och vackra ord!
Så fint med din resedagbok! Nu kan du göra om resan i minnet då och då…
Kram M.E

Tisdagskram ♥