Nobelmums
Men gud så gott!!
Köttfärslimpa är min absolut favorit.
Och med potatis och nåt grönt. Ama och Anders
fick det hos mej i somras. När gäster kommer,
bjuder jag bara på det allra bästa.
Ja, köttfärslimpa är suveränt gott! Jag kom genast att tänka på den vi fick hos Ruth - redan innan jag hade kommit till kommentarerna :-)
Vi struntade också i kronjuvelerna - det är sällskapet som räknas mest!
:-)
Se där, vilket flådigt firande! Vad tyckte mormor om det hela? Hon är kanske för nobel, men jag vet ju att hon är liiiiiite anti kungligheter. ;)
Åh, köttfärslimpa med gräddsås är ju så gott. Och kokt potatis är jag speciellt förtjust i. Så det hade passat mig utmärkt på Nobeldagen :)
Kram
Haha, det gäller ju att fokusera på det viktiga!
Jisses Amalia! Vilken festmiddag! Själv fick jag nöja mej med varma mackor....
Kram
Vad är väl en Nobelmiddag jämfört med köttfärslimpa och gräddsås?
Och inte behöver ni plocka fram kronjuvelerna. Ni själva, din mor och du, är ju två av den finaste sorten.
Kommer just hem från Prinsens luciafirande i skolan. Fattar inte alltså, jag blir nästintill gråtmild bara jag ser alla dessa lucior, stjärngossar och pepparkaksgummor/gubbar. Och jag säger bara det - vilken kör alltså! Så otroligt bra att jag och alla andra var hänförda. Sånt ös, såna underbara 3:or! Och en fantastiskt engagerad musiklärare som kämpat många timmar för att få dem att uppträda som riktiga proffs. Och det säger/skriver jag INTE bara för att jag råkar vara farmor till en pepparkaksPrins. Att Prinsen själv inte är riktigt så engagerad och road är en helt annan sak.
Må så gott du fina!
Och nu, när jag kollat luciabilderna i mobilen, ser jag att jag var riktigt gråtmild. Så skakiga, så oanvändbara bilder. Fick ringa till sonen och be honom skicka några skarpare bilder på Prinsen och hans gäng.
Och bara för att berätta att det inte alltid är när man är gammal, som man är skakis och gråtmild när det gäller barnen. Jag var ganska ung då sonen skulle gå högvakten i Stockholmia. Vi körde dit, så klart. Laddad med Super-8-kameran (ni som är yngre än 50 kan googla) stod jag främst i ledet, filmade för fullt.
Visade sig att jag filmat helt andra än grabben. De var ju flera hundra, de där med uniform och hjälm, såg likadana ut. Tur i alla fall att jag fick några närbilder på sonen, då när den där medaljfyllda militärchefen bjöd in oss på fika. Då kände jag igen sonen, tack och lov!
Jodå, så är det... och värre blir det troligen!
Kram.
Jag hade tusen gånger hellre ätit köttfärslimpa än det andra "krafset"...
Och din mamma ser så nöjd och belåten ut,
Kramiz**
gammal hederlig husmanskost är bra o gott
