81 år

 
 
 
Idag den 19 mars skulle min pappa fyllt 81 år,
men det gör han inte - han blev bara 47.
 
Det är klart att man då och då funderar på
hur det kunde ha varit, kunde ha blivit.
Graven finns en bit härifrån
så det får bli en tanke från mig!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vet inte vad jag ska skriva!?
Men så fint och tänkvärt du skrivit.
Precis så känner och funderar jag också på.
Tack
Kära syster

Svar: Ja, det är inte alltid lätt att sätta ord på det man tänker.Kram till dig!
moi

2014-03-19 @ 15:43:39
Postat av: Ama de casa

Oj vad tragiskt, att gå bort så ung och lämna undrade flickor bakom sig...
Kram, till både dig och din syster!

Svar: Ja, det var verkligen tragiskt.Kram tillbaka från oss båda två!
moi

2014-03-19 @ 16:30:18
URL: http://amacasa.wordpress.com
Postat av: Znogge

Min pappa dog också för tidigt och många gånger tänker jag på det som aldrig blev...

Kram

Svar: Ja, man tänker ibland på hur det kunde ha varit,eller inte...
Kram tillbaka
moi

2014-03-19 @ 16:32:02
URL: http://znogge.wordpress.com/
Postat av: Decdia

En släkting som dog innan jag kom in i bilden och som jag därför aldrig lärt känna.
Kram till dig!

Svar: Nej, du hann aldrig träffa honom, eller han dig....Kram kram
moi

2014-03-19 @ 16:32:42
URL: http://www.decdia.blogg.se
Postat av: Synskadad fyrabarnsmamma

En ålder som är aldeles för ung för en bortgång
Det är konstigt hur livet kan se ut
Själv har jag en far som jag tyvärr inte har kontakt med
Men är i alla fall glad att jag har träffat honom

Han var ung när han blev pappa bara 16 år
kramar till både dig och din syster

Svar: Man kan ha dålig/ingen kontakt utan att föräldrarna har gått bort.Tyvärr!!!
Tänk att få barn vid 16, måste ha varit tufft.
Kram tillbaka till dig!
moi

2014-03-19 @ 17:59:50
URL: http://carinasnilssons.blogg.se
Postat av: Susanne P

Så sorgligt...
Så ung.

Kram till dej! <3

Svar: Ja, själv har man ju klarat ytterligare några...Kram tillbaka!
moi

2014-03-19 @ 21:18:54
URL: http://www.susannep.blogspot.se
Postat av: Ami

Åh, så sorgligt och tragiskt att försvinna så tidigt!
Förstår att ni ofta tänker på hur det kunde sett ut!

Kram!

Svar: Inte utan att man undrarKram tillbaka!
moi

2014-03-19 @ 22:30:23
URL: http://rendahlispanien.wordpress.com/
Postat av: Ruth i Virginia

Jag undrar också, hur mitt liv skulle ha blivit. Min far dog vid 48-års ålder. Jag var 4 1/2 år; min bror 8. Han var skogvaktare; vi bodde alldeles ensamma i skogen, utan vatten och avlopp och elektricitet. Undrar om jag hade blivit en blyg liten skogsviol, om han levt?
Näää, det tror jag knappast, men ingen vet.

2014-03-20 @ 19:13:14
Postat av: Ruth i Virginia

Jag undrar också. Min far dog vid 48-års ålder. Jag var 4 1/2; min bror 8. Han var skogvaktare och vi bodde alldeles ensamma på ett skogvaktarboställe ute i skogen, utan vatten, avlopp och elektricitet och med kor och höns. Undrar om jag hade blivit en blyg liten skogsviol, om han levt.
Nu är jag mer som en rallarros.

Svar: Vilket hemskt öde! Jag ryser i hela kroppen! Men jag tror helt klart att man blir starkare och mer självständig av en sån förlust. På gott och ont.Jag är lite kryptisk och säger att jag är inte övertygad om att mitt liv blivit
bättre .....
Jag var 23 och hade flyttat lååångt hemifrån (6 mil) när det hände.
Men jag har yngre syskon.
Jag tycker nog mer om rallarrosor!
moi

2014-03-20 @ 19:19:25
Postat av: Ruth i Virginia

Jag hade tur. Min mor blev, motvilligt,
en av de första "women´s libbers". Det fanns ingen socialhjälp på den tiden, och Billerud, bolaget han jobbade för, hade ingenting för att hjälpa änkor och barn. Oj, va´ hon fick kämpa. Men min bror och jag fick mycken kärlek under svåra förhållanden, och Mor tappade aldrig humöret. Hon var otrolig. Har försökt att leva upp till hennes exempel. Hon är min "role model".

Svar: Nä, socialen ställde inte upp för oss varken tidigare eller då.Eftersom min mor, av olika anledningar, hade tre jobb var det jag som fick
sköta ganska mycket av hemsysslorna, från ganska tidig ålder.
Men det har jag lärt mig mycket av och framförallt hur jag vill vara
som mamma.
Kan nog påstå att min dotter fått mer kärlek, omtanke och stöd än
materiella ting!
Kram!
moi

2014-03-20 @ 20:23:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0