Tömning
Gomorron!
Ett kapitel som måste ske. Jag vet. Det är jobbigt men ändå vill man göra detta, för man vill ta vara på viktiga minnen.
Varm kram ♥
Usch, ingen rolig dag förstår jag! Mycket minnen och tankar som kommer tillbaks....Men skönt att du inte behöver stå med allt själv. Och det var verkligen tre gullegrisar som fick följa med dig hem ♥
Kram
Det är jobbigt, men det måste ju göras. Sen är det väldigt lätt att fastna i minnen också. Gråt och skratt i en salig blandning...
Fina grisar! Jag ser bilden framför mig nu. Den med din fina mor i sin roliga griströja :-)
Kram!
Grisen i mitten är verkligen din stil. :) Den till vänster ser lite ledsen ut...
Detta med att gå igenom din mammas lägenhet tar på krafterna och det tar tid och måste få ta tid. Det är så mycket som ska gås igenom och en vill ju också titta på papper och annat.
Grisarna du fick med hem var gulliga och de blir fina minnen. Alla tre så olika...
Kram!
Skönt att vara igång i alla fall. Jag vet vad som väntar...
Kram
Det där är nånting som måste göras, och det blir som ett avslut när det är gjort. Jag minns när min syster och jag rensade i mammas lägenhet. Det tar sin lilla tid med alla minnen som kommer. Eran mamma samlade på grisar, våran hade en gedigen tomtesamling. Samma sak här, vi plockade ut dom som vi ville ha kvar.
Jag gillar dina grisar, den stora ser ut som en ledsen hund..**..
Kramiz♥
Nu vilar Bojan på samma plats som mina föräldrar. Jag tycker det är ett fint ställe.
Det är väl jobbigt att ta i en annan människas privata saker! I början tyckte jag det kändes som jag inkränkte i deras liv!
Nu vilar Bojan på samma plats som mina föräldrar. Jag tycker det är ett fint ställe.
Det är väl jobbigt att ta i en annan människas privata saker! I början tyckte jag det kändes som jag inkränkte i deras liv!
Hej Moi!
Ja det där har man varit med om, både mor och mormor...Ledsamt kommer jag i håg. Min mor älskade prydnadssaker :)Hm...fanns några :-)Hos mormor blev det auktion. Usch...
Kram P ♥
Jag skrev att grisen var "din stil", inte att grisen såg ut som dig!
Min kära, kloka mor hade ingenting kvar
att gå igenom. När hon flyttade till ett
äldreboende tillsammans med sin andre make
(min far dog 1932), hade dom bara köksmöbler
och det som fanns i sängkammaren. En fin
gungstol hon fått på 75-årdagen fick min
systerdotter. Det hon ville ge oss, gav hon
oss, när hon levde. Omtänksamhet!
Stackars mina ungar, när jag lämnar jorden. :)