Hej....

Jag har lovat mig själv (och uppmanats) att

inte ha dåligt samvete i tid och otid.

 

Men det är inte utan att min dåliga medverkan här och hos er

ger en släng av detsamma.

 

Hursomhelst har jag bestämt att just nu ger jag min

kraft och återstående energi och projektet med stort P.

 

Och du må tro det går framåt:

i en rasande fart

 

 

Flitiga flickor färgade fasaden först

med olja och sen med grundfärg.

 

 

Byggherren bar balar med isolering så armarna värkte.

Först från områdesgrinden till tomten, sen från tomten in i huset

sen ut ur huset igen när snickaren ville ha plats.

För att återigen hamna (på rätt plats) i stugan igen

(hänger du med?)

 

 

Snickaren sågade, spikade, svettades och svor.

Men se så fint det blev!

 

 

 

I väntan på bättre väder och elektrik  njuter vi av att

äntligen kunna fika under tak.

 

 

Stugan erbjuder kanske ingen värme men massor fyller

en med glädje

 

Idag firar vi helg

 

 

 

Jag tar dottern med mig och sticker söderut för

ett efterlängtat möte med glada vänner.

 

Kram!

 

 

 

Åh vad fint det framskrider! Men jobbigt att bära den där isoleringen fram och tillbaka hela tiden. Hoppas den kommer på rätt plats snart så den stannar där den är ;-)

Ha en härlig helg och ett skojsigt firande!

Kram och gomorron!

Först! :-D

Åh, så fint! Och så roligt att ni kommit så långt!
Det ska bli spännande att läsa sen vart ni tog vägen idag...Var det än är så hoppas jag ni får det trevligt!
Kram

Dåligt samvete ska man inte ha. Punkt slut. Men ack så mänskligt det är...

Det går verkligen framåt med stormsteg med stugbygget! Bara att kunna fika under tak måste ha varit en härlig känsla :D

Ha det så trevligt söderöver!

Kram

Så fint det blir och med vilken fart ni jobbat! Jätteroligt att se!
Det dåliga samvetet har vi nog lite till mans i vår åldersgruoo. Men man kan träna på att bli av med det har jag hört...
Kram!