Hej....
Jag har lovat mig själv (och uppmanats) att
inte ha dåligt samvete i tid och otid.
Men det är inte utan att min dåliga medverkan här och hos er
ger en släng av detsamma.
Hursomhelst har jag bestämt att just nu ger jag min
kraft och återstående energi och projektet med stort P.
Och du må tro det går framåt:
i en rasande fart
Flitiga flickor färgade fasaden först
med olja och sen med grundfärg.
Byggherren bar balar med isolering så armarna värkte.
Först från områdesgrinden till tomten, sen från tomten in i huset
sen ut ur huset igen när snickaren ville ha plats.
För att återigen hamna (på rätt plats) i stugan igen
(hänger du med?)
Snickaren sågade, spikade, svettades och svor.
Men se så fint det blev!
I väntan på bättre väder och elektrik njuter vi av att
äntligen kunna fika under tak.
Stugan erbjuder kanske ingen värme men massor fyller
en med glädje
Idag firar vi helg
Jag tar dottern med mig och sticker söderut för
ett efterlängtat möte med glada vänner.
Kram!
Ett år har gått
Håller med Diana
det känns som igår men ändå så länge sen
Jag saknar hennes sällskap, kunskap, humor, optimism,
mod, kämpaanda bland mycket annat.
Samtidigt är jag på något sätt "glad" att hon nu slipper ha ont
och att för varje dag komma allt längre ifrån sitt sanna jag.
Att slippa se hur hon led av att inte längre kunna använda
sin fantasi, sina ögon, sina händer.
Att tvingas vara orkeslös och inaktiv när man
aldrig tagit det lugnt förr i hela sitt liv.
Jag saknar dig morsan men hoppas att du nu
skuttar runt barfota på en grön sommaräng.
Och håller ett öga på oss då och då!
Blandade känslor
Säg den glädje som varar....
Min fina, fina presentpaviljong föll offer för de hårda skånska vindarna.
MEN
Både huset och det nylagda taket
stod pall!
En första gång för allt
Jag lär mig massor genom byggäventyret.
Lärdomar som jag hoppas jag minns som
nyttiga när det hela är över.
Många nya situationer jag också hamnar i!
Inte bara jag förresten.
Här har Lilla röda Pärlan och jag hamnat på en bygg drive-in.
Nåt jag aldrig i livet trodde att jag nånsin skulle uppleva.
Jag som aldrig ens testat Mac Donalds dito....
Min födelsedagspresent
Nu är min fina födelsedagspresent
På plats och redo
att stå emot såväl sol som regn!
Naturligtvis klarade jag inte det själv
utan fick hjälp av goingarna Batman med fru!
Kram!
Det sa bara "tjoff"
Du må tro jag har samlat på mig en massa
att rapportera om sen senast jag bloggade.
- Om mitt stugbygge såklart......
Rusta dig med tålamod för här kommer ett
långt inlägg med massa bilder.
När Yster och jag hade oljat in ramen och städat upp efter oss
var det fritt fram att påbörja själva huset
Vilken upplevelse att själv få vara med och sätta första väggen.
Med god hjälp av dotera, brodern och Batman förstås!
Sen gick det av bara farten
Tack vare skickliga hantverkare!
Medan byggarna snickarna gjorde sitt oljade jag och
Yster de nyuppsatta väggarna.
Ett, tu, tre står skalet klart!
Snacka om skönhet!
Först (symboliskt) över tröskeln blev byggherren!
En byggherre var like man sällan sett
med båda fötterna på jorden.....
Tusen tack alla snälla som ställt, och ställer, upp och hjälper
mig genom det här!
Minnesbilder...
11 april
2015
♥
Ber om ursäkt....
... eller nej!
Det gör jag inte!!
Jag vet att jag har varit en dålig bloggar senaste tiden.
Men att vara byggherre kräver sin kvinna!!
Insatsen i lördags,
att hacka upp gräs och släta ut marken kring plintarna,
känns fortfarande i hela kroppen.
Tydligen gjorde jag ett hyfsat jobb för grabbarna Bygg
kunde fortsätta sitt jobb igår.
Nu kan till och med jag föreställa mig vad som komma skall.
Vinston och jag fick, som vanligt, inte vara med de
stora grabbarna och "leka".
Därför hittade vi på lite annat skoj
Man hade kunnat mata ankor men de verkar inte
vara intresserade av mat utan mer om varandra...
Nåja, bröd är även människoföda
Även grisar tycks vilja ha en bit...
Man kan rensa vattnet från löv
Eller varför ta en tur i rutschbanan?
På väg tillbaka "hem" somnade killen i sin vagn,
jag önskade nästan att jag hade kunnat göra detsamma....
Men nu hade jag tid att kolla om nåt mer än stugan
växer fram på tomten.
Jodå, clematisen är fortfarande vid liv
För att inte tala om
PÄRONTRÄDET!!
Inom kort kommer jag att gå en runda hos er, har missat vad som hänt där på sistone.
Tack alla!
Jag bugar
och tackar
för alla hälsningar igår!
De kom via bloggen, via sms, från de på havet,
från när och fjärran
Och varenda en värmde!
Som önskat blev det indisk mat på kvällen
Och den smakade precis så bra som jag drömt om!
En av presenterna från dottern och Batman var en
påminnelse om vad som komma skall
Så nu ser jag fram emot den dagen med lite
mindre bekymrad känsla!
Första onsdagen i april
Idag ska jag hälsa på lyssnaren igen
och förväntar mig ett besök med mycket beröm och lovord
Ikväll tänker jag skippa dieten och fira att
vi nu klarat av sjunde bakslaget och kan konstatera
att våren (enligt mina teorier) nu är här.
Lite smart av mig att utse just den här dagen till
vårfirar dag för jag väldigt sugen på indiskt
Så det hoppas jag det blir ikväll!
Släktträff och .....
Snacka om att utnyttja släkten!
Så här såg det ut på bygget igår:
Vinston, som här övervakar aktivitetern, och jag var
portförbjudna vid arbetsplatsen.
Så vi fick hitta på lite andra grejer att göra:
Man kan t ex testa "Fräsis" maskiner
Eller klättra i träd
Bland mycket, mycket annat.
Storebror Oliver som varit krasslig ett tag tittade in
med nybakta bullar
och lite sprall i benen.
På tal om att titta in.....
Döm om min förvåning när det plingar i klockan och
Ami & Patrik kommer på besök.
(Tyvärr fick jag i hastigheten inte med Patrik på bild)
Jag blev så glad och verkligen överraskad.
Så himla roligt att de ville titta in och kolla vad som händer!
Och så blev det inte "bara" en släktträff av dagen
utan även bloggträff!
Till slut vill jag fråga en av deltagarna om hon kan tänka sig
en egen koloni:
Ok! Välkommen tillbaka till min en annan gång!
Det var inget skämt!
Jag hade fått en liten förvarning om att stugstommen
skulle anlända till tomten som igår.
Med tanke på datumet tog jag det med en nypa salt,
beredd på att det skulle vara ett (dåligt) aprilskämt!
Men det var inget skämt!
Fast det var väldigt nervöst när den stora, stora, breda lastbilen
skulle ta sig fram på de smala stigarna med sin dyrbara last.
Nu när detta är på plats känns det lite lugnare i mitt inre
Lite mer "på riktigt".
Dags att börja känna glädje och förväntan!
Som vanligt hade jag den här dagen stor hjälp av
"mina" gubbar.
Idag hoppas jag på hyfsat väder och hjälp av
nära och kära!
Jag gillar inte den här dagen.
Vilket förmodligen beror på att det är
väldigt lätt att lura mig.
Eller möjligen att jag inte är så bra
på att komma på lura själv.
Sist jag lyckades var Diana nog 4 år eller så....
Så jag stannar inne och drar täcket över huvudet idag.
Jag skojar bara, det är alleles för varmt med täcke!
