Hårboll

Igår var det hyfsat väder och läge att
ta itu med tomtens utsida.
 
Varje kolonist ansvarar för halva bredden
på gången utanför sin lott.
 
Tyvärr har jag en hörntomt....
 
Medan jag höll på där med hackan tittar jag upp
och ser nåt "konstigt" där borta hos grannen.
 
 
 
Är det en förrymd katt eller kanske en hund?
 
 
 Jag smyger mig på och kan konstatera att det är
 
 
 
 världens sötatste lilla hårboll
 
I skrivande stund vet jag inte vad som har hänt med den
urgulliga lilla kaninen.
 
 
Är den kvar på området idag kan det hända att
min tomt blir ockuperad för jag kommer inte att vara där.
 
Jag ska till "annan ort" nämligen!
 
 

Svindlande höjder

Det är inte bara för att fulhuset är så ful och felplacerad som
  jag vägrar åka upp och "njuta"av utsikten 22 våningar upp.
 
Det beror också på att jag har en fruktansvärd svindel.
Denna har ställt till det många, många gånger för mig.
Och gjort att jag missat många, många upplevelser.
 
Därför var det med mycket darrande ben
jag följde med brorsan på gårdagens utflykt.
 
Han ville visa det senaste huset han var med om att bygga.
 
 
16 våningar rätt upp i luften....
(just den här hissen gick inte ända upp i topp)
 
Jag trodde att vi skulle gå in i nån lägenhet,
men icke - ut på terassen 1590 meter upp (nåja, nästan)
 
Man kan ta foto genom att sträcka ut "fånen" och knäppa av.
Ser du min pyttelilla röda Pärla där nere (vid gatlyktan)?
 
 
 
Håll med om att utsikten är fantastisk trots att regnet hängde i luften
och så småningom också vräkte ner. Danmark skymtar i horisonten.
 
 
Utsikten åt andra hållet är också fin men störs av en byggnad
Du ser väl fulhuset där i bakgrunden?
 
 
Till slut ett litet bevis på att jag verkligen var där uppe
16 våningar upp!
 

Vart jag än stötter....

Det händer då och då att jag förundras över
mina, ganska, små fötter.
 
Förundras så tillvida att jag undrar hur de kan
  hålla den, väldigt, stora kroppen de bär på i balans.
 
De må vara små men inte mindre än att de
är ivägen allt som oftast.
Speciellt den allra, allra minsta.
 
Och nu har det hänt igen......
 
Den här gången var det ett soffben som tydligen
satt på fel ställe.
 
Jag ignorerade regnmolnen och gjorde en
minimal insats i kolonin idag.
 
När regnet kom på riktigt fick jag ge upp (i brist på skyddad plats).
 
Innan jag gav mig av hann jag ta ett hyfsat bra foto
 
 
Fåglarna använder ju aldrig badet....

Världen är liten

Med paraplyet i högsta hugg begav jag mig ner till kolonin.
Jag hade två anledningar till besöket.
 
 
Jag ville kolla om fulvädret ställt till det ytterligare 
Det var varken bättre eller sämre.
 
Och så hade jag sett en annons på Blocket om
en stuga på området som var till salu för en rimlig peng.
(Det finns objekt från 50.000-250.000).
 
Den här stugan ville jag titta på/i eftersom
den tycktes ha allt och lite till.
Jodå, den var fin men......
 
 
Ägarna ville sälja eftersom de har en lägenhet
utomlands och inte längre är i Sverige så ofta.
 
-Utomlands?  undrade jag
-Spaninen!
-Spanien är stort (jag har koll på geografin)
-Alicante, Torrevieja!
 
 
Om de "gamla" goa  vännerna tröttnar på mig/oss.
Har jag alltså numera fler bekanta jag kan våldgästa.
 
 
Eftersom jag inte föll för deras stuga fixade jag en broschyr
 på stugmoduler och begav mig till familjens konstnärliga talang.
Och hon tog sig an uppgiften med såväl finess som fantasi.
 
 
Bästa förslaget (av typ 15) hittills
 
Ska bara påminna henne om fönster och dörr.....
 
("nån är nämligen familjens praktiska talang)
 

Glaset är halvfullt

Idag har halva min semester har gått.
 
Det är utan panik, ångest eller förfäran jag
konstaterar detta.
 
För jag har verkligen kopplat av.
Gjort vad jag vill, när jag vill och om jag vill.
 
Ingen klocka att rätta mig efter,
ingen telefonsignal som får hjärtat att slå extra.
 
Jag har sovit mycket och länge.
Tagit rejäla sovmorgnar - mycket ovanligt för mig.
Vem bryr sig?
 
 
Jag har varit småkrasslig lite då och då.
Men jag har inte haft någon att ursäkta mig för för detta.
Och jag har inte tvingat mig att jobba när sjukan slagit till.
 
Jag har inte gjort några långa resor, spännande äventyr
eller märkvärdiga upptäckter.
 
Vilket beror på att jag varken har haft
viljan eller orken.
 
Igår var förresten första gången jag tänkte på jobbet
och inte en enda gång har jag varit där och "kollat"
Jag har aldrig varit helt ledig fyra veckor i sträck.
 
 
Visst har saknaden efter mor min kommit över mig ibland,
därför är jag tacksam att jag semester och kan
bearbeta det som mig behagar.
 
Så jag är inte ledsen eller skräckslagen inför att
halva semestern är över.
 
Jag har ju hälften kvar!

Fulvädret kom

Jag vaknade tidigt i morse och konstaterade snabbt
att fulvädret verkligen kom hit idag.
 
 
Det både regnade och blåste rejält.
 
Inte bara en utan två grannar blev av med
sina balkongparasoller.
(fast bilderna förställer bara ett)
 
Efter sedvanliga morgonrutiner och väntan på att
 regnet skulle lugna ner sig tog jag en runda ner till ägorna.
 
Nu hade regnet upphört och vinden inte mycket värre
än den brukar vara.
För säkerhets skull förankrade jag ändå diverse
lösa ting, satte undan krukor etc.
 
Uppenbarligen är jag inte så bra på att förankra....
 
"Fräsis" ringde och bad mig skynda mig ner till kolonin.
 
 
Paviljongen hade flyttat sig en bra bit, taket var söndertrasat
 
 
och ramen var knäckt på flera ställen...
 
 
 
 

Så: nu har jag bokstavligen inte
 
(minsta lilla) tak över huvudet där nere....

Hjärngympa

 
Alla rubriker och meterologer varnade för
ofantliga mängder regn och halvstorm igår.
 
Därför bunkrade jag upp inför det förväntade ovädret.
 
 
Inte tyckte jag det var så "farligt" väder igår.....
 
 
Okej, solen lyste mestadels med sin frånvaro.
(men visade sig frikostigt framåt kvällningen)
 
Regn kom det då och då.
 
Men det gör inget för jag låg ganska back i mitt korsordslösande.
 
 
Vem vet;
"fulvädret" kanske kommer idag istället.
 

Herrbesök

Igår hade jag till min stora glädje herrbesök
i min koloni!
 
Mina brorsbarnbarn skulle nämligen vara med
oss halva fredagen.
 
Och så skoj det var att se dem härja runt.
 
Det här trädet är verkligen ett klätterträd
och äntligen blev det använt som ett sådant.
 
Är man nästan fyra år minns man
vad som växte i andra trädet i midsomras.
 
Farfar står för maten och då blir
"fingermat", grillad korv.
 
Vi tog en promenad till den närliggande Jordbodalen
och den fina lekplatsen som finns där.
 
Nog är han en riktigt Spiderman
Oliver.
 

Det var inte bara de små killarna som njöt av dagen
 
Kan farfar så kan vi!

 
En ganska trött Vinston får avsluta bildspelet!
 
 
Tack alla killar för att ni gjorde den här fredagen så skoj.
 
 
  Minigolfen med Yster och Decdia som avslutade
fredagen var inte alls lika rolig..

Ser du?

Min ögon svider och knäna skaver.
 
Varför?
 
Jo, jag har krupit runt en lång stund för att hitta turen.
 
Om du ser nåt fyrklöver får du gärna säga var.
 
För jag vet exakt var det här stället är och jag
ska förmodligen återvända dit idag.

Min pensionärskuvös

Vad gör man när man varken vill eller
orkar ta tag i städningen här hemma?
 
Jo, man tar sig an ett lagom stort och
lite lägenhetsrelaterat projekt.
 
Min kära, välanvända balkong!
 
 
Börja om från början
 det är lättast så.
 
 
Resultatet blev riktigt hyfsat tycker jag
Rent och lite nytt.

Udda typer

 
I väntan på ledig "drop-in" tid hos frissan ägnade jag mig
åt att leta efter lite udda typer.
 
Att säga att jag fick leta är lite överdrivet för de
fanns överallt.
 
Den första jag stötte på var den här typen
 
Hoppas att hon också har tid hos sin frisör....
 
Nästa figur är en ny bekantskap som bor i min bil
Ni må tro hon sprider "väldoft".
 
Knappt hann jag lämna bilen förrän den udda mannen dök upp
Är det inte förbjudet att göra tatueringar i ansiktet??
 
Medan jag satt på bänken och åt en ..... glass
kom den här glade gentlemannen vankande
Hatten var full av glitter och jackan blomsterprydd och stilig.
Vad stora svarta väskan innehöll vågar jag inte ens gissa.
 
Sen kom den här läskiga typen och tittade lystet på min glass
 
 
Så jag kilade in till frissan och där träffade jag minsann
 
 
en gammal, gammal bekant.
 

WhatsApp är så bra.....

..... speciellt när meddelandet lyder:
 
"Vill du komma till oss och testa samshedpotatoes
(och nåt mer) till middag ikväll?"
 
 
Kan man annat än tacka när inbjudan kommer från kockarna
och dessutom inkluderar potatis?
 
 
"Nåt annat" visade sig vara fläskfilé och smörkokta grönsaker
 och så de utlovade, gudomligt goda, potatisarna!
 
 
Även värdinnan lät sig väl smaka!
 
 
Av både mat och dryck.
 
Fattas bara annat!
 
 
Men det var inte bara nöje och njutning,
lite kroppsarbete fick "vissa" också utstå
 
 
För att inte svärmor skulle gå tomhänt hem!
 
Gud, vad jag har det bra!
 

Brutalt uppvaknande

Häromnatten vaknade jag av att jag hörde en mansröst..
Du ska veta att när jag väl sover så sover jag hårt.
Det ska väldigt mycket till för att väcka mig medan
djupsömnen pågår.
 
Jag låg kvar och försökte lokalisera rösten.
 
Var det grannarna under mig?
Det händer att de sitter på uteplatsen (under min balkong/sovrum)
och har djupa diskussioner på sena natten.
Men har jag somnat när de börjar så väcker inte det mig.
 
Men rösten var närmare än så, den kom från lägenheten.
 
 
Jag har alltid såväl balkongdörr som sovrumsfönster
  öppna så risken fanns att det skulle vara "objudna gäster".
 
Jag låg fortfarande kvar i sängen och funderade på mitt nästa drag.
 
Eftersom jag nu var klarvaken lyssnade jag noga och tyckte
att rösten var bekant.
 
 
Jag har en sk fjärrkontroll till min radio som är
lite dumt placerad (radion alltså)
Det har hänt nån gång förut att radion har startat av sig själv.
 Och det var precis vad som hänt nu.
 
 
 
Vems rösten var?
 
 
Som sagt, det ska till smärre katastrofer för
att väcka mig när jag sover.....
 
 
 

Jag är inne!

Det blev inte som jag tänkt idag.
Inte alls...
 
Tänkte börja dagen med en rivstart och avverka
veckans inköp och sen kanske hinna med kolonin
en stund innan tvättpasset tar vid.
 
"Som vanligt" de senaste dagarna ömmade knän,
vrister, handled och rygg. Dock inte värre än att
jag packade väskan och satte mig i bilen.
 
Sen sa det stopp, jag kunde inte trycka ner pedalerna.
Nu vet jag att "det onda" nåt kulmen och snart kommer
att gå över (såvida det inte blir 30° varmt)
 
 
Gick tillbaka hem och tog en värktablett.
Jag har inte tagit nån sån innan, läkaren har rått mig
att vara restriktiv eftersom de inte riktigt passar ihop
 ihop med min blodtrycksmedicin.
 
Kände mig lite dåsig och vaknade tre timmar senare.
 
Så nog är jag inne alltid....
 
På tal om inne:
 
Vad sägs om det senaste (?)
Nu är det inte längre så mycket snack om tofsarna under
armarna ska finnas eller ej.
Nu är frågan vilken färg de ska ha...
 
 
Detta gav mig en idé om att skapa ännu en modetrend
 
 
Undrar förresten om de där värktabletterna har fler biverkningar?
 
 
 
 
(obs! sk ironi!)
 
 
 

Blomeri

Till slut stadgade vädret sig och blev riktig hyfsat igår.
 
Jag begav mig till kolonin - så klart.
Men inte för att göra nåt ansträngande för jag
känner fortfarande av värken.
 
När nya gräsmattan var klippt fick det vara nog.
 
Istället satt jag och bara njöt av rosorna.
 
Trodde inte det var möjligt att den här lilla vackra knoppen
 
nästan blir ännu vackrare när den slagit ut
 
På busken brevid syns den här skönheten
Man tappar nästan andan!
 
Mitt i mitt filosoferande dyker "Fräsis" upp.
Han berättar att han redan har grävt upp och rensat
både jordgubbs- och potatislandet. Han har klippt gräsmattan
och en häck. Gått den vanliga inspektisonrundan i området.
 
Mannen fyller 80 om ett par dagar och jag skämdes över
att ens nämna att jag tyckte mig ha för ont för att ta i...
 
Så kommer även bror min  och nu använder jag
min kvinnliga list.
Hjulet till min rullebör exploderade för ett tag sen
och efter att först ha köpt fel sort hade jag nu ett nytt.
 
Jag frågade"killarna" om de trodde att detta skulle passa.
 
 
Det var uppenbart att det inte var helt rätt hjul men två
gubbar måste ju bevisa för mig och den andra att
de klarar ett sånt simpelt uppdrag.
 
Och visst klarade de det,
med gemensamma krafter!
 

Ändrade planer

I torsdags var jag riktigt flitig i rabatterna.
Men jag kunde bara var kvar på ett ställen en liten stund.
Byta till en ny rabatt och sen återkomma.
 
Varför?
Myrorna var många, hungriga, ilskna och uppenbart
irriterade över min närvaro.
 
 
Därför rustade jag mig för myrkrig
med bästa tänkbara vapen!
 
 
Det blev inte riktigt som jag planerat.
Tyvärr vaknade jag igår med värk i hela kroppen.
 
Att ryggen gjorde ont kan jag förstå, det är säkert
latmasken som börjar klaga - det är ju semester!
 
Värre var det att knän, handleder, vrister, armbågar värkte.
Jag brukar ha det ett par gånger per år så jag är inte orolig.
Normalt kommer det när det är som varmast ute -
och vem vet.... sommaren är kanske som varmast nu!?
 
 
Istället för att skrämma myror fick det bli en dag i favoritbutiken - NOT
Men vad gör man inte för att slippa det som borde prioriteras - städning.
 
 
Nåväl, jag var ute efter mer huvudbry.
Det vill säga, ännu fler förslag på stugor....
Eftersom det finns alldeles för mycket att välja mellan
, (storlek, byggsätt, fönster, dörrar osv mm etc)
kommer jag nog aldrig att komma till skott...
 
Jag hoppas vädret blir ok idag
för då blir det myrkrig - det är mycket, mycket roligare!
 
 

Övergiven

Du vet känslan när man ser en övergiven djurunge,
 en tappad vante eller
 
Man förstår hur ägaren, förmodligen, känner.
Och att nallen nog känner sig ensam och övergiven.
 
 
Känslan blir däremot annorlunda när jag ser
nåt sånt här "ensamt och övergivet" - pyttsan!
 
 
Vem lämnar en soffgrupp (och en skitig bäddmadrass) mitt ute
på en gångväg (utanför entrén till Folkets Park)??
 
Inte tror jag att den sk spanska sopsorteringen var tanken här.
Utan dumhet och ren lathet!
 
 
På tal om nåt helt annat:
När jag tittade på bilderna jag tagit såg jag en
spökbild på den ena bilden.
 
Kolla själv!
 
Visst ser det ut som om den där mystiska skuggan har
såväl horn som svans?
Märk att denna skugga inte fanns med på nån av de övriga fotona.
 
Scary!
 

Tömning

Igår var det dags att påbörja det vi dragit
ut på så länge.
 
Innan vi startade åkte Yster och jag till minneslunden
för att "informera" om vad som var på gång.
 
Vi började nämligen tömma morsans lägenhet.....
 
Första punkten var foto. De fanns på väggar, i lådor, i album,
i datorn, i kameran osv osv osv.
 
Därefter tog vi oss an alla papper som också hittades
överallt i lägenheten.
 
Som alla andra fastnade vi där.
Det fanns dokument långt tillbaka i tiden och gällande
såväl oss barn som hennes syskon och föräldrar.
 
Lite överraskningar, några bekräftelser, skratt och dystrare miner.
 
Så slängde vi en massa som bara skulle förgås.
 
Efter c:a sex timmar i lägenheten insåg vi alla att
det krävs många fler timmar innan vi kommer att
se nåt resultat.
 
Vi valde ut lite saker som vi ville ha som minne
eller av annan anledning.
 
Eftersom hennes grissamling är enorm var det
ganska naturligt att vi alla tog med oss ett exemplar
eller två eller tre.
Det här fick följa med mig hem.
 
 

Förvänta dig det oväntade...

Jag ska bespara dig bilder på hur ölkaren såg ut
när jag kom ner till kolonin igår.
 
Men de var till bredden fyllda med döda sniglar.
 
Igår blev jag ordentligt överraskad
två gånger!
 
Först gången när jag står vid vasken och pillar med nåt.
Hör lite konstiga ljud och tittar ner mot marken
 
 först ser jag inget men är beredd med kameran ifall det skulle dyka
 upp en mus eller nåt annat mindre lustigt.
 
 
Jodå, nog var det nåt läskigt där under stenen
och jag förstår inte var jag fick modet att sätta mig på huk 
(så nära) ifrån.....
 
 
Nästa överraskning kom när jag fick för mig att jag
skulle gräva upp en lång, ståtlig och allt för iögonfallande
nässla från det som normalt är mitt potatisland.
 
 
 
Ett ordenligt spadtag och simsalabim!
Ett helt gäng nypotatis!
 
 
Vad lär jag mig av dagen?
 
Inget annat än att ibland gör en massa jobb i onödan (tydligen).
Med tanke på vad några potatisar brukar kräva för förberedelser..
 
och
Att jag är ogift/singel beror nog på att jag icke vågar pussa en groda!
 

Världens bästa tips!

Jag är inte den enda som har konstaterat att
det finns väldigt många mördarsniglar i år.
 
Är du en vän av dessa monster är det nog lämpligt
att sluta läsa här för bilderna som följer är inte så trevliga då.
 
Hursomhelst tyckte jag det dags att ta till en
gammal beprövad metod för att minska beståndet.
 
Och jag delar mer än gärna med mig:
 
Leta upp ett "badkar" i lämplig storlek,
Placerade det i jämnhöjd med marken
 
 
Plocka fram nåt gott öl och häll i
Ju äldre desto bättre - tror jag....
 
Det dröjde inte ens 10 minuter förrän de
objudna gästerna dök upp
 
och
dök i!
 
Tror ni att det här bara var en lyckoträff?
 
Så här såg det ut efter en halvtimme
när ryktet om den fria ölen hade spridit sig.
 
Helt perfekt!
 
Förutom att karen ska tömmas också....
 

Frisk luft

Gårdagen var perfekt för en relax dag.
Lagom väder, lagom pigg och lagaom tung i huvudet.
 
Jag kände inte riktigt för att sticka till kolonin
så det blev en rejäl runda med Röda Klara.
 
 
I korgen finns kaffe och fikabröd.
 
Efter en två timmars runda var det skönt att komma hem
och ta itu med tvätten.

Wow

Tänk så mycket roligt man kan hinna med en ledig dag!
 
Inledde lördagen med lite inköp, en aning trädgårdsarbete.
Strax därpå en delvis planerad, delvis improviserad måltid.
 
 
Bilden har jag helt fräckt stulit från dotterns blogg, där du
(om du vill) kan läsa lite mer om den här måltiden och träffen.
 
Lite senare på eftermiddagen var det premiärdags för en
helt ny tradition som L och jag instiftat.
 
L är granne i kolonin och vi pratar ofta över staketet..
Dessutom är hon Elofs "mormor"
 
L har ett par gånger sagt att hon saknade traditioner,
liknande vårt midsommarfirande, som är förknippat med kolonin.
 
Därför bestämde vi tidigt i våras att vi skulle hitta på en sådan.
 
Vi träffas och firar första semesterdagen med en vin- och pratträff.
Visserligen börjar inte min semester förrän i morgon men eftersom
L fortfarande jobbar blev det firande igår.
 
 
Omkring 3 augusti firar vi L:s ledighet.
 
Men vi bestämde att träffas så här många gånger innan dess!
 
 

Chilla - my way

För att förvissa mig om att få komma hem
i rimlig tid igår så var jag tidigt på plats på jobbet.
 
 
Och det lönade sig för jag kunde gå på semester i rimlig tid.
 
Hur inledar man då ledigheten när man är ganska
mör i såväl kropp som knopp?
 
Vad sägs om mitt sätt:
 
 
En glass och lite "bad boys" på tv:n!
 
 
För säkerhets skull fyllde jag på i frysen
20 glassar borde räcka i 20 semesterdagar.
Obs borde.....
 
Eftersom jag redan har tjuvstartat så det kommer inte att funka.
 
 
Dock tänker inte jag låta det här förrådet bli spilld mjölk
(som det förra)
 
Frysen är försedd med kedja
 
För säkerhets skull!
 
 

Dagen S är här

S som i sista arbetsdagen
före semestern.
 
Tänker inte säga ett ord om det usla väder som råder just nu.
Det är bara deprimerande att tjata om det.
 
Istället tänker jag bita ihop, göra så gott jag kan på jobbet.
Ta mig igenom de här åtta timmarna.
 
Kan inte påstå att jag har läget under nån som helst kontroll.
När nu även chefen måste lära sig lite nytt hör
jag hur det pustas och frustas inne på hans rum.
 
 
Då är det läge för Moi att sätta ner foten och hålla huvudet
högt och deklarera att "jag gör så gott jag kan".
Med det låter han sig nöjas.
 
Efter de här timmarna ska jag radera min egen hårddisk.
Ställa den i viloläge.
 
 
 
See you!
 
 

Två dagar kvar

I skrivande stund har inte torsdagens arbetsdag börjat
vilket innebär att det är två arbetsdagar kvar till semesterstart.
 
I eftermiddags fick jag frågan om vad jag har för
planer för ledigheten.
 
Jag blev lite överrumplad och insåg att jag faktiskt
inte har en enda plan.
 
För första gången på tre somrar kan jag ju göra
precis (nästan) vad jag vill, när jag vill.
 
På ont och gott har jag ingen jour, ingen som väntar på mig,
ingen som ringer mitt i natten. Ingen mamma kort sagt.
 
När jag inser att min sommar är "fri" och anledningen
börjar jag bläddra i "mamma mappen" och hittar
bilder på ett kort som min mor fick av en medpatient.
 
För exakt, på dagen, ett år sedan
 
 
Det är inte utan att jag undrar var Per är idag...
 
 
I

Storebror....

Efter uträttat ärende, dvs glassätande i söndags,
styrde vi stegen mot lilla Pärlan.
 
 
Men vad är det som ligger där i gräset.
 
Kanske håller bilen på att smälta i värmen?
 
Bäst att ta en ordentlig titt
 
 
Hm, förmodligen en datoriserad övervakningskamera.

Man kan ha kul .....

... utan alkohol
 
Det går lika bra med vatten, fantasi,
barnasinne, en liten dos solsting
 
 
och en knäppgök!
 

En ko-ol dag!

Är moroten tillräckligt lockande kan man gå med på mycket.
 
Dottern kände för vildmarksliv igår och som den goda
moder jag är ställde jag upp. (På ett villkor)
 
Vi vandrade över stock, sten, berg och dalar
 
 
Men så fick Diana en himla fart och bara förvann i fjärran
 
 
 
Tittar du väldigt noga så ser du henne långt där framme.
 
Själv kände jag ansvar för att vår energibalans skulle hållas i
jämnvikt. Så jag förberedde lunchen.
Vilket kanske inte var så ansträngande....
 
 
Det var betydligt jobbigare att slita dottern från hennes nya vänner
men jag lyckades och vi hade det jättemysigt - där i kohagen.
 
 
Nu var det dock hög tid att se till att mitt villkor uppfylldes.
Det var inte svårt att övertyga Diana
 
 
och av nån anledning blev jag inte det minsta irriterad över den långa kön
 
 
Äh, inte när belöningen (och villkoret) var världens godaste
 
GLASS!

Trots allt

Igår blev det mycket spring i grinden
nere i kolonin.
 
Först tittade brorsan in en stund.
Han njöt en stund av lugnet och tystnaden men
styrde cykeln hemåt när jag började prata om att
ogräsrensning.
 
Nån liten timme senare kommer Yster med sällskap
och ännu lite senare kom en bekant från Eslöv.
 
Trots att vi gnällde lite över hettan så bangade de
inte för att göra ett dagsverke nere i kolonin.
 
Så skönt att få hjälp med rensning av gångarna
utanför tomten, gräset klippt och buskarna ansade.
 
Jag kan inte låta bli att imponeras av rosorna
som trots misshandel blommar så vackert.
 
För två dagar sen såg det ut så här
 
och efter värme och vattning såg det ut så här igår
 
 
Klockan slog 18 och det blev tillåtet att sätta igång att vattna,
vilket nya gräsmattan är i stort behov av.
 
 
Till och med Bella kände behov av en dusch för hon
sprang gladeligen under spridaren
 
Jag sparade min dusch tills jag kom hem!
 

Drömtydning

Ännu en orolig natt med minimalt med sömn.
 
Igår var jag absolut inte på topp på jobbet.
 
Jag började med att fumla och sätta igång larmet.
Satte igång kaffebryggaren och medan den puttrade
gick jag till kontorstolen för att göra lite jobb.
 
Gubbarna börjar droppa in.
Hör hur det hojtas från köket och går dit.
Bryggare satt tydligen lite snett och allt kaffet
fanns på golv och längs skåpet.
 
Till och med chefen såg nog att jag var ur form,
och kommenterade.
 
"Jag sover dåligt och tänker på jobbet på natten"
svarade jag honom.
 
 
 "Då har du ju ett drömjobb" blev hans fyndiga replik.
 
Ska jag vara riktigt, riktigt ärlig så var det en ganska rolig 
kommentar (trots omständigheterna).
 
Men nu är det helg och jag ska icke tänka på jobbet
på många timmar!
 
 
Avslutar med en bild som förhoppningsvis blir
ett av dagens guldkorn för Preciosa
 
 
 
Räddaren i nöden!
 
 

The bottom is nådd

Det är nog inte bara ny stuga jag behöver...
 
Min termometer ser ut att ha nått botten toppen
 
Med tanke på att bilden togs igår vid 18 tiden kan jag tänka
att den var nära sprängning vid 12 snåret.
 
Hur högt den här kan mäta har jag ingen lust att få reda på
hellre köper jag ny bil
 
eller tar cykeln....
 

Juli är här ...

... och med den sommarens ankomst.
(peppar, peppar ta i trä....)
 
Inte tänker jag klaga på att det är för varmt
 
 
 
när kollegan vet att glass tystar min mun
och ger skön svalka
 
 
När chefen gör vad han kan för att få ner tempen...
tanken var kanske god men pappren flög all världens väg.
 
 
 

Det lilla....

... så här i presemester/premester tider
tillbringas ovanligt mycket tid på kontorsstolen.
 
Inser att jag missar en hel del vackert
ute i naturen men hoppas ta igen det
om ett par veckor.
 
Men jag hajade till och blev lite extra glad
när jag såg den här lilla installationen
precis vid trappan till kontoret.
 
Nästan som en tavla i sin enkelhet.
 
(Märks det att jag är ganska svältfödd på grönska?)

RSS 2.0