moiochjag.blogg.se -

Påhejad och uppmuntrad av en trogen läsare tar jag mig i kragen.

Småländskan har regelbundet kommit med fantastiska mail som

både gjort mig glad och fått mig att känna mig saknad.

(det senare på ont och gott... )

Sista semesterdagen konstaterade jag lite förvånad att jag inte

ens hade lämnat kommunen under ledigheten.

Trots det fantastiska (enligt mig) slutresultatet och allt det nu ger tillbaka

kan jag lova att jag aldrig kommer att göra om det!

Att bygga hus är inte min grej!

Det fysiska jobbet är inte så farligt, värre är det att inte ha nån som helst koll.

Vare sig över nästa moment, vad som behöver inköpas, vem och vad som

kommer när osv osv.

Jag kanske är ett kontrollfreak - nåt jag aldrig trott mig vara.

Jag har fått mycket hjälp, stöd och peppning från nära och kära

men vill framförallt nämna min bror och syster Yster.

Allt har dock inte varit slit och släp, lite festligheter har vi unnat oss

Kräftskivan satt som en smäck.

Kollegor i området tittar in på en fika då och då

Nu när stugan är i hamn och krafterna slut unnar jag mig att bara njuta

och bryr mig inte om den katastrofala trädgården.

Trots, eller kanske på grund av, mörkret är det en fantastisk känsla att

sova och vakna upp i stugan.

Vilket jag gjort och gör de flesta helger.

Jag sover som en stock där. Vaknar sällan eller aldrig under natten.

Dessutom har vädergudarna har varit nådig och gjort det möjligt att njuta
av frukosten ute i det gröna varenda helgmorgon.

För att inte tala om allt ätbart man kan njuta av, plockat direkt från träd och buskar

Just nu verkar det som om hösten bestämt sig för att göra entré och

då börjar jag ställa in mig på att gå i kolonidvala.

Slår mig ner i soffan därhemma och samlar kraft och lust inför våren -17

som jag tror kommer att bli den bästa på länge!

Kram till er som eventuellt har väntat på det här inlägget

och till alla er andra också för den delen!